Man kanske ska sluta blogga....

Gör som förr i tiden och skriva med penna på papper. Så håller man tankar och sånt för sig själv. 

Jag menar inte att pika någon, anklaga någon eller skriva skit om någon. 

SPECIELLT inte mina käraste. 

Jag älskar ju er.

Skulle det av någon anledning vara så att jag har något att säga till er, då gör jag det personligen. FAN inte genom ett blogginlägg.

 

Så, SNÄLLA, sluta ta åt er av mina inlägg, för det är mina tankar som jag skriver här. 

Men det ska jag nog sluta med. 

 

 

 

Nu vet jag vart dom vita tigrarna tagit vägen :'( 

(säger man tack vare när det är något hemskt? Kalla Fakta) 

 

Hade 1/4 del (Bla ParkensZoo 3v, Grisgård 3v, Aleskogens HundDagis 3v, Våxtorps Djurklinik 4v) av min praktik under gymnasietiden på Parkens Zoo i Eskilstuna där dessa vackra varelser fanns. 

Nu såg jag på KallaFakta när dom visade filmklipp ifrån frysen, ett vitt tigerhuvud :'( 

Jag får så ont i själen när jag ser hur illa djur behandlas! Det är ju inte direkt att djuren valt själva att hållas i en bur &/eller hägn. 

 

Det gör ONT inombords! Önskar jag hade kunnat ta ahand om alla djur som far illa.. Köpa ett helt land och bara låta djuren få ha sitt paradis. Utan tjuvjakt, utan misshandel och vanvårdande, utan några som helst bekymmer. Så som det ska vara helt enkelt. 

Ja då har föräldrarna bestämt sig för att sälja huset. 

Dom har köpt sig en lägenhet centralt istället. 

 

Fick en otroligt skön känsla...

 

Känslan när allt (Nästan allt tror jag)

hopp, alla förväntningar, lämnade mig. 

Tiden är kanske inne att inse att man inte ska ha hopp eller förväntningar på någon eller något annan än sig själv.

Eller ens det?  

För, det som slog mig just, var att då slipper man bli så besviken. En känsla som man gärna vill slippa. Jag vill i alla fall slippa den känslan. 

Som tex, hoppet om att en dag få en familj. Det är *poff* borta. Känslan som infinner sig just nu. Det kan ju ändras från dag till dag har jag märkt. 

 

Undra hur länge känslan stannar... 

Jag hoppas på LÄNGE!  

Väldigt trött på att hoppas och ha förväntningar och sedan inse, och få det "in your face". Borde ha lärt mig vid det här lagt, 27 år nu liksom. Haha Ibland är man bra slow alltså, Haha.

 

Var ute i skogen idag igen. Värdet idag har varit helt underbart! Önskar att hela hösten kan vara så här! 

Jag ska ta mig en lång promenad imorgon, (Gula spåret), tror jag. Såg precis att jag hade tid hos min nagelteknolog kl 12 imon så får se om jag hinner med det spåret innan solen går ner. 

 

Återigen, så glömmer jag vad mer jag skulle skriva i inlägget.

Ursäkta om inläggen inte ärsammanhängande. That's just how it's right now

 

Jag börjar bli riktigt mörkrädd över vart världen är påväg. 

2 stycken oskyldiga Cane Corso (valpar?) faller offer för polisens våld.

En 6-årig pojke blir attackerad av en Rottweiler i Brunnsparken, GBG. 

Kanske, antagligen, mycket mycket mer skit som händer runt om som inte uppmärksammas så här, men fan, jag blir rädd!  

Människor! Medmänniskor! Hur mycket ska vi utsätta varandra för? 

Och hur mycket ska vi utsätta djuren för? 

Det är inte rätt! 

Jag tände 2 ljus till pojkarna Rambo & Rosso. Jag var även runt polishuset här i stan, fanns inte ett enda ljus. Jag hade 2 gravljus med för att placera men va fan..... Ombyggnad överallt. Tände hemma iaf. 

 

Kaffe & hemmagjorda chokladmuffins med småbitar av vit och mörk choklad. 

Ur högtalarna strömmar The Red Jumpsuit Apparatus. Det hade varit ännu bättre OM jag varit i skogen nu

Det sägs att blod är tjockare än vatten. 

Men vad händer när blodet skär sig? 

 

Min familj är så splittrad... Mycket skit som hänt de senaste åren, och det är vi "barn" som får lida. Att vara så sjukt trångsynt och envis att man inte ens kan säga grattis till sin systerdotter/son. Vad har vi gjort för fel liksom?

Att hacka ner på en att man, tex, inte gått på högskolan ochdå kan man ju ingenting.

Behandla en som luft.

Det gör ont när man blir behandlad så, ännu värre när det är ens egna familj./släkt. 

 

Vi försöker, vi "barn", att få ihop familjen/släkten igen. Men ibland så känns det verkligen hopplöst.

 

Jag och Indra var ute i skogen igen, där vi för någon dag sedan gick lite fel i mörkret. Har sedan dess tänkt tanken att jag velat se vart det var vi snurrade runt. Vi hade kunnat gå ett par vägar för att komma rätt tillslut. Vägen vi skulle tagit in på, var väldigt liten, dålig och svår att hitta, i mörker... Haha inte konstigt att vi missade. 

Fortsatte idag iaf. Följde markeringarna som finns i den skogen (Även den skogen jag gick i förra året när jag var ledsen och vrålfokuserad  i musiken att jag korsade hela skogen). Följde den blåa markeringen och den sträckan tog 1½-2 timmar. Var inne i musiken idag igen. Väldigt skönt

 

Naturkonst!

Indra ligger just nu i sin säng och drömmer^^, 

Jag själv, känner mig en aning febrig.. 

 

 

.

Och jag ber verkligen, av hela mitt hjärta, om ursäkt för mitt sätt att bete mig och sättet jag har agerat på. 

Jag vill inte, absolut INTE, vara en nonchalant människa.

 

Vill INTE förlora dom bästa just pga mitt jävla sätt. 

.

Tagit paus från... Facebook-skiten.. MSN-skiten.. Och mobilen. Eller mobieln har jag ju, väckarklockan & kalendern där för mina möten, men resten =Fuck it. Känner ingen som helst glädje av det. Märker bara hur.. Dött det är på alla 3 ställen. Så -Fuck it! 

.

kollar på en resa. Till England.

När? Tidsnog.

Östra England. En dag så sak jag cykla där... Tänkte jag. Men denna resan blir nog en weekend till London. 

Shoppa lite, Sightseeing och bara slippa den jävla verklighet.

 

 

En del i rullning och vill väl inte ropa "hej" ännu. Men jag lever iaf, sjukskiven, but alive.

Där emot vet jag inte ens om jag har ett jobb till hösten.

.

Min anställning för denna gång går ut 31 augusti.

Som det känns just nu, i detta ögonblick. Så vet jag inte om jag vill vara kvar på jobbet. Känner mig liksom inte uppskattad efter 18 månader.

Ett jobb är alltid ett jobb det vet jag. Men när personer kommit månad efter månad, efter mig och sedan fått fast tjänst. Och när man som jag har grymt svårt att åka bil och då har 9 mil T&R till jobbet, då tar det emot ännu mer.

Det känns som att dom kommer ge 3 månader förlängt till, alltså till November, och sedan säga "Nej tyvärr så har vi för många fastanställda så vi kommer inte kunna erbjuda mer"

I December går min anställningen nämligen över till Tillsvidare för då har jag varit där i 2 år och dom har inget val än att ge mig fast. MEN man ska ju komma dit också. 
Känns iaf som att dom kommer vara så jävla fula och ge 3 månader i Augusti (Om ens något då) och sen säga "Sorry"

Det är ju tyvärr så att ett företag får ha X antal "Tillsvidare" anställda. Lika så ,med "Visstid" och "Provanställda"

och jag har väl dragit lotten att komma hit then no more.

.

MEN! Det gör inget. För jag har en reservplan^^, Dels ska jag söka andra jobb (Också för jag tröttnat på lite lager och pendlingen efter 18 månader) men också... Utbildning! Har 1 speciell utbildning i tanke. Eller måste söka detta speciella jobbet först, när tjänsten finns att sökas, för att kunna komma till utbildningen.

Sen en hundutbildning direkt om det inte blir mer jobb. OM. Iofs en eget finansierande av utbildningen, men det gör inte mig något för det bli lite extra i "ryggsäcken".

.

Jag orkar inte med fler motgångar.

Det kommer säkert komma flera motgångar nu undrar kommande period, men något positivt kan väl komma imellan? Något!

Har haft en liten kort period utan några negativa tankar. Utan tårar. Och det har varit såå skönt!

.

Jag samlade mod i Torsdags efter att ha gått, en hel dag och funderat på om jag skulle eller inte skulle säga till en kille från den inhyrda bemaningen på jobbet att jag tyckte han vara väldigt, väldigt söt.

Så när jobbdagen var slut, så stod vi och pratade lite medan vi båda väntade på våra samåkare.

När jag satte mig i bil, tänkat jag "Nej jag måste!"

Och jag gick ur bilen, fram till han och sa "Jag måste bara berätta, att jag tycker verkligen du är jätte söt".

Han blev nog ganska generad och stammade fram "Tack, tack så mycket"

Sen var jag redan i bilen och iväg.

Starkt gjort! Tummen upp för att jag vågade!

Jag hade hela tiden i tanken att han är säkerligen upptagen, inte intresserad eller något . Som alltid, just my luck. Found out. He's gay!

Tappade allt hopp. Är starkt och klart tecken. Time to give up now.

Så nu släpper jag taget om det. Ska hitta mig någon sysselsättning som kan hålla alla tankar borta lääänge. Kanske ska plocka fram tatueringstidningarna, skissa fram min sleeve och lite annat.

Nästa vecka är det att klara av del 2, som kommer ta 120 min ><

3:e delen kommer ta 60 min. Sen är det en träff till veckan efter för att återkoppla utredningen och komma fram till hur jag ska fortsätta resan därefter. Om jag ska klara det själv, eller om det kommer att bli dagvårdsbehandling där.

Jag hoppas att jag kommer klara detta själv, för dagvårdsbehandlingen där, innebär att jag måste vara där under dagtid i 12 veckor.

Vilket kanske inte är så jätte bra eftersom jag inte har fått fast på jobbet ännu (Efter 18 månader), och blir det då så att jag måste ha dagvårdsbehandling, kanske chansen till fast skiter sig.

Nåja det blir ett senare problem, hälsan går före just nu.

Project "kidnappning" in progress.

Mohahhahahahha

Detta kommer bli så roligt!

Visst att personen i fråga misstänker, men ALRDIG detta.

MOHAHAHAHAHA

Kom iväg till Göteborg, några timmar senare än planerat. Men iväg kom jag^^, Med älsklingen.

Tanken vara att vara upp runt 12-13 tiden så man kunde träffa Peter lite, men sov till 12 så redan där sprack de.

Tappade all energi och lust efter 2 koppar kaffe, ,dusch och fix.

Men var iväg hemifrån vid.... 15.30 kanske klockan var. Stannade till på Shell i Falkenberg och åt mig en Mezzaluna med Pesto/Mozzarella/Kyckling =MUMMA!

Passade på att rasta av Indra lite oxå. Sen vidare. Fick stanna på Statiol/naturresarvatet i Sandsjöbacka med för Indra kunde inte sitte stilla i bilen, så fick rasta av henne igen. 
Skulle köra till Mölndal där det skulle firas kalas/grillas/umgås. Kom fram och sen då?

Jo då skulle man ta sig till ett berg som låg till vänster av det högra berget som vara rakt fram ...

Var på väg att vända och köra hem igen, blev så trött och irriterad på allt. Komplicerat att humöret ska skifta på en millisekund.

Tack o lov kom snälla Patrik och möte upp mig.

Kan säga en sak: Jag hade ALDRIG hittat dit upp själv. NEVER EVER!

O jävlar! vilken backe upp. Go kondis man INTE har då. Hade lite draghjälp av Indra, hehe.

Kul att träffa Bine, Petra, Madde, Patrik, Adam och alla andra som vara där. Och att fira Tapir med. (Din present kommer, inte "hittat" rätt än ;))

.

Pratade lite utbildningar/kurser som finns att läsa på Göteborgs Universitet. *Funderar*

.

Och Bine ♥ jag kommer till Göteborg när tiden är rätt. Just nu har jag annat som jag måste ta tag i och satsa all energi jag har för att bli av med den "demonen". Så en flytt i allt detta, kommer inte bli bra alls. Men när kraften är tillbaka så ;)

Synd bara att jag inte fick träffa alla som jag hade velat träffa. Eller hört ifrån.

Grymt skönt och roligt att ha med Indra också. Att det gick så bra som det gjorde gjorde mig jätte glad. Trots att hon bett igenom halva kopplet för att hon ville vara närmre >< Hade satt fast henne i ett träd i skuggan. Men hon ville ju vara i mitt knä hela tiden ^^,

Kände att vi skulle ta oss ner för berget innan det blev bäcksvart. Just med Indras skull o pga min klumpighet så är det bättre att vara på säkra sidan, så vid 21-tiden tackade vi för oss och begav oss på äventyret ner. 
Det gick faktiskt smärtfritt.

Hade Indra okopplad just för att hon skulle kunna röra sig fritt ner, fast ändå i närheten utav mig.

Hon somnade gott i bilen när vi kommer till Varberg typ. Hon brukar aldrig ligga ner i bilen annars så det var ett starkt tecken på att hon var slut^^, Likadant nu. Nu ligger hon i sin korg och sover. Vilket även jag ska göra snart, blir en dusch först bara. Så man orkar sig upp för att gör en ny provmakeup på Anna inför balen.

.

Ska nog köra iväg och kolla på nya skor imorgon också. Det är sån FRIHET att äntligen har en egen bil! Slippa fråga om man kan låna osv, utan känner jag för att åka ut i skogen med Indra, ja då gör jag det. Utan att fråga någon om lov=FRIHET!

Vill jag åka och hälsa på någon, ja då gör jag det. GÖTT!

.

Är det bara vi som inte tittar på Eurovision ikväll eller? Känns som de flesta kollat på. Men jag är inte det minsta ledsen för det. Nu ropar duschen för att sedan hoppa i säng.

Natti

Samlar kraft till att dra mig in för en behövlig dusch just nu..

.

Denna bloggen, används för MITT EGNA bruk, att skriva av min mina tankar, ideer, och bli av med en o annan demon.

Föregående inlägg har alltså INGENTING med någon , mer än mig själv, att göra. Och jag är grymt ledsen att en av dom bästa ♥ i mitt liv tagit åt sig av inlägget.

.

Jag vet, och förstår att jag INTE är en mega bra vän. Att jag inte finns där och ställer upp som ni gör för mig, att jag alltid är inställd på mina problem. Vill inte vara en sån person! Har nog inte varit sån alltid (Hoppas jag inte), och vill verkligen sluta vara så jävla självupptagen med mina egna problem att jag inte ens kan se eller känna av hur mina närmsta mår och har det.

Jag lovar DIG, ♥, att jag kommer bli mer lyhörd och mycket mindre självupptagen.

.

Det har varit väldigt mörkt hos mig, under många år..

Mitt sätt att se på min livssituation, ensamheten, framgångar och motgångar och massa annat, Sett mörkt på allt nästintill.

Men nu har jag kanske äntligen tröttnat på ett evigt mörkerseende och nu vill jag börja försöka hitta glimtar av ljus och hopp igen.

♣ Och när en av mina "ljusglimtar" tar åt sig av föregående inlägg, hur ska jag då klara att hitta dit igen?

Önskar att jag kunde, på något sätt, kunde få förståelse till att det inte är ett personangrepp på något som helst sätt.

§ Kanske ska köra på ideen jag haft, att bli stum och amputera händerna, för att inte kunna säga något dumt, eller skriva något dumt. Iaf satsa på stum.

.

∞ Har börjat trivas (iaf senaste 2 dagarna)ganska bra med och vara själv.

Insett en väldig massa fördelar med det. På tiden kanske?

•Kan lyssna på vad jag vill.

•Komma och gå när jag vill.

•Göra precis VAD jag vill.

•Sjunga högt utan att någon (i lägenheten) stör sig ^^,

Orkar inte kämpa för något och ändå bara få höra att det bara är massa gnäll och inget som händer.

.

.

Kan säga lite ledtrådar (Ha uppskrivet för mig själv) : Svaga konturer, Färg, Drake^^, ev Pióner, skuggor.. MUMMA detta kommer bli sååå bra.. Vill börja NU! Men ska först hitta en tatuerare som jag tycker är "värdig". Ska försöka komma till Billy (Han som gjort alla mina, förutom 1) igen.  Han är grym! Eller Vector.