Efter 1½ timmes powerwalk så känns allt mycket bättre. 

Kroppen är en aning stel. Som en pensionär ungefär ^^, Hahaha. Ska snart strecha lite lätt. Indra fick sin streching för en liten stund sedan. Börjat känna av en överbelastning i foten, på utsidan under den där knölen. *Suck*

Aningen frysen, men nu väntar litervis med te. Iaf 1 glas. 

 

Vilken är din favorit sort/smak i te? 

Min är helt klart Chai-te

Indiskas lösvikts chai eller syrup-chai

 

 

Mycket, mycket bättre känns det nu. Inga dumma tankar mer. 

Idag vinner "flight" med hästlängder.. 

 

Var på enheten igår för vägning osv. Nya sifror och paniken blev brutal! Ville bara springa därifrån och aldrig mer återvända. Känner samma känsla fortfarande. Låter den där inne vinna, och ta över helt snart. Jag känner inte att jag kan vinna denna fighten. 

Men på samma gång, jag är inte en person som ger upp och jag är en grymt DÅLIG förlorare, oavsett kategori. Men återigen, så är jag grymt nära på att förlora denna matchen. Att falla tillbaka i gamla vanor igen.... 

Att se många, många, träna och visa reslutat, överallt, verkligen ÖVERALLT... AAHHHHH!! Jag dör!

 

Inte det att folk inte får skriva eller visa sina extremt duktiga resultat (Go! Keep on the good job!) Men mitt jävla huvud, den där inne, blir avundsjuk och vill också uppnå resultat (hur sjuka reslutat jag än vill nå)

 

Inombords skriker det att jag vill tillbaka till den vikten jag hade för 6 månader sedan. Men vad säger det om mig själv om jag ger upp nu?

Som E sa, då har allt hårt arbete varit för inget och jag måste börja om på 0. Om inte -15... När jag fick pratar med denna underbara person så kändes det lite bättre, för stunden. Men nu "vinner" den dära rösten som säger hur fel det är... FUCK!! 

Orkar liksom inte. Inte just NU. Har så goood lust att ta ett uppehåll från enheten men det vet jag inte är någon som helst ide att ens tänka på. 

 

FÅ TYST PÅ DETTA!! TA BORT SEENDET SOM INTE STÄMMER!! 

 

I skrivandet stund så är inte självskadebeteendet långt borta heller.. Det på något sätt skulle få tyst på det, ta bort seendet.. FUCKFUCKFUCK!!

 

Går ut istället så kanske det lugnar sig om 1-2 timmar med musik och kilometervis med asfalt. 

 

 

Never going to see this again :'( 

 

 

 

 

What's the point?

Del 1:

Satt i soffan igår och gjorde.... Något? 

Jag satt nog och kollade på tv, eller om jag läste. Never mind vad jag gjorde, för det jag kom och tänkte på var att jag har ingen aning om vart dom senaste åren tagit vägen. 

Jo! Jag satt och kikade runt på FB,, och såg personer som lagt upp bilder på deras barn som blivit 2-3 år nu, och jag tycker det känns som igår dessa personer fick dessa småttingar.

Vart tog tiden vägen? Vad har jag gjort? Egentligen?

 

 

Del 2: 

Känslan av tyngd är inom mig. And I don't like it. Detta med viktökning gillar jag INTE!

Nya siffror ger sån otrolig panik. Och jag mår inte direkt bättre som det sas att jag skulle göra.

Jag vill vara platt och jämn. Inga jävla kurvor o skit. NEJ NEJ NEJ!!!

Just det där med att "öka" = Fyfan! 

Känner panik och fasa, för om jag 1 dag måste handla nya kläder... En ny storlek som är större än den jag redan har. Att stå i ett omklädningsrum med alla speglar.. 

En dag i taget kanske, men fan det panikar inombords just nu.

Kan inte sätta ord riktigt på hur jag känner för detta,, men jag gillar inte det. Kort o gott.

Har även märkt att jag börjat få ännu svårare att inhandla maten. Att gå en en matbutik... Vill helst springa igenom.

Känner mig otroligt uttittad när man handlar. O dömd, "Ska du verkligen hadet där?" känns det som att folk tänker.

Tänka sig att jag hade mycket mer energi i kroppen när jag inte åt, om man jämför med nu.

 

Del 3: 

Har någon sett "99 saker med Erik & Mackan"? 

Dom gör en del saker som jag känner att jag skulle vilja göra. 

 

Det var jätte fint väder ute idag, så jag tänkte att jag och Indra skulle ta en promenad i skogen idag igen. 

Körde upp till Skedala skogen där det var ganska mycket folk så jag fortsatte upp en bit. Ställde bilen och valde att prova "Gula"spåret. (Finns olika spår som man kan promenera/cykla/springa/skidor/rida).

Började gå och kan säga att det var ett spår som off-road-cyklisterna brukar ta ^^, Mycket vattenpölar och mycket lera. Väldigt fina delar på den stigen också. Mycket mossa, berg, bäckar. Väldigt mysigt!

 

Efter en stund, ca 30-40 min så satt jag mig och drack lite kaffe, och funderade på om jag skulle fortsätta spåret eller om jag skulle gå tillbaka. Mörkret kommer fort när solen väl börjat falla. Så efter ett litet samtal så valde jag att gå tillbaka samma sträcka.

Visste för det första inte hur långt jag hade kvar på spåret, för det andra hur spåret skulle så ut längre fram (Med tanke på alla vattenpölar och lera som det varit so far)

Sen har jag haft ont i min nacke hela dagen ochdet blev inte bättre där ute. 

Fick faktiskt riktigt dåligt samvete av att inte gå klart hela spåret.... Men jag ska göra det!

 

 

Nu ska jag försöka lindra smärtan i nacken... Tror jag avlider snart!  Dumma Whiplash!

 

Vill träna...... Komma i form.... Igen...

(Lisa-Marie från BodyRock) 

Fick en liten ide/plan nu när jag skrev i min matdagbok, som vi fått från Enheten. Skrev extremt mycket hur/vad jag hade för tankar just nu, eller haft under dagen. 

Så fick jag iden, att jag ska börjar skriva ner ännu mer, i en annan bok, 

1) Hur jag känner

2) Hur jag mår

3) Hur mina tankar går just då. 

Och sedan klippa och klistra in bilder, ord, mm. Även måla eget. 

 

Kanske kan vara en bra grej. Att få ut det som är inombords, i ord och bild. 

 

Ny siffra....

= NONONONONO!!!

Det är målet. Sägs det.

Att uppnå "normal" vikt för min längd, ett BMI på minst 20. 

 

Jag hatar min kropp extra mycket idag. 

 

Vi fick en uppgift under "Bild"-lektionen på Enheten i Onsdags. 

Att måla vad vi tolkade som självporträtt. 

Fick inte fram så mycket,, men resterande av gruppen tyckte bilden ändå talade mycket för vad jag är just nu. Splittrad!

En av tjejerna målade så otroligt fint!

Önskar jag tog tag i mitt måleri/skissande lite mer. 

Igår.. BLÄ! Vilken dag! 

Var är arg och ledsen, utan anledning. Brutal ensamhet suger röv!

.

Idag..................... Hänger allt över känns det som. 

Inte känt det minsta för o skriva här... 

Och nu märkte jag att hela inloggen på bloggen är diffrent.. 

 

Men tiden är inne att "komma ut"
Jag har UNS-Ätstörning

 

Kan berätta att utredningarna som jag varit på... Har nåt sitt slut. Jag har fått en diagnos. 

Nu är det tid att ta tag i det och börja behandlingen.

Ska börja på en "prova-på"-vecka som börjar på Måndag.

 

Ätstörning UNS och ortorexi

Ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation) kallas varianter av ätstörning som inte kan klassificeras som anorexia nervosa (självsvält), bulimia nervosa (hetsätning med kompensatoriskt beteende) eller BED (Binge Eating Disorder, hetsätning utan kompentsatoriskt beteende).

.

En person med en UNS-ätstörning kan till exempel uppvisa samma beteende som vid anorexia, dvs gå på extremt stränga dieter och svälta sig själva. Men går inte så långt att han/hon får diagnosticerad anorexia nervosa.
.
Ortorexi

Begreppet ortorexi myntades av den amerikanska Läkaren Steven Bratman i slutet av 1900-talet och kommer från grekiskans "ortodox" som betyder renlärig. Steven bratman upptäckte problemet då många av hans patienter verkade i det närmsta besatta av nyttig mat och träning och beskrev sig själva som "träningsnarkomaner". 
-
Orotexi är en form av UNS-ätstörning som innebär överdriven träning i kombination med kontrollerat matintag. Personer har ett tvångsmässigt tanke- och beteendemönster kring nyttig mat, kaloriräkning och effektiv träning. 
-
En ortorektiker får ofta näringsbrist då de inte får i sig tillräckligt med näring och energi i maten de äter.
.

Varningssignaler
En ortorektiker:

•  Undviker fett och/eller kolhydrater.
• Tycker själv att det kan allt om näringslära (Även om de, från en utomståendes perspektiv, verkar ha  tappat proportioner och balanserat tänkande kring mat).
• Vet ofta exakt kaloriinnehåll i de flesta livsmedel.
• Tränar extremt resultatinriktat, ofta med fokus på maximal fettförbränning. 
• Blir fixerad av sin egen kroppsvikt.
• Har tvångsmässigt "nyttighetsätande" och kompensatoriskt beteende, som till exempel "äter jag den här glassan måste jag springa en timme på löpbandet".
• Blir orolig och får ångest om han/hon inte lyckas äta eller träna som man tänkt sig.
• Har svårt att äta tillsammans med andra. undviker ofta sociala sammahang som innebär middagar eller annat ätande och drickande tillsammans med andra (på grund av risken att inte kunna kontrollera sitt matintag). 

Personer med ortorexi upplevs ofta som att de har kontroll, är karaktärsfasta och verkar leva ett sunt liv. Deras livsstil kan till och med verka hälsosamt enligt dagens kroppsideal.

-
De drabbade kan dock uppleva att deras mat- och träningtänkande upptar all tankeverksamhet och hindrar dem från att leva ett normalt liv. Även om de försöker vända sitt tankemönster och beteende har de svårt att göra det på egen hand. 

.

Ett första steg att inse att man har en ätstörning. Därefter är det viktigt att våga berätta om sina problem för någon man litar på, en vän eller nära anhörig. Den personen kan sedan fungera som ett stöd i processen att ta sig ur mat- och träningstankarna. Som ett tredje steg bör man vända sig till psykolog, läkare och/eller dietist för professionell hjälp. 

- 

Det är dock svårt att få skräddarsydd behandling för ortorexi, eller annan UNS-ätstörning, genom traditionell sjukvård. 

.

Begreppet ortorexi faller än så länge utanför ramen för diagnosticerade ätstörningar och finns inte med i diagnosmanualen DSM-IV (Diagnotic and Statistical Manual of Mental Disorder) annar än som UNS-ätstörning.

-

Men genom kontakt via vårdcentral/husläkare kan man ändå se till att få lämplig vård, till exempel remiss till psykolog, läkare eller dietist med specialinriktning på ätstörningar.

-

Man kan också på egen hand ta kontakt med privatpraktiserande psykologer, dietister och specialmottagningar (privata hälsocenter) med specialinriktning på ätstörningar.

-

Kontrollera bara att den hjälpinstans du vänder dig till är seriös och har välutbildade, helst legitemerade, personal.

Framförallt kan KBT (Kognitivt beteendeterapi) hjälpa till att bryta destruktiva och orimliga tankemönster.

.

UNS-ätstörning och Ortorexi kan ses som inkörsport till mer allvarliga och svårbehandlade sjukdomar som anorexia och bulimi. Att tidigt ta tag i en UNS-ätstörning och vända den onda cirkeln kan därför rädda liv. 

---

Jag känner att mina demoner fortfarande är inombord och spökar riktigt mycket, trots att jag börjat gå på Ätstörnings-Enheten 1 gång i veckan.

Min drömvikt har länge varit..... 48 kg... Och jag har varit såå nära att nå målet. Men samtidigt, så har jag tränat och försökt att framhäva muskler. Dubbeltrubbel. Snacka om att tala emot sig själv. Men det kan jag inte hjälpa. Det är demonerna som.. Jävlas!

Fick litet... Va ska jag kalla det?

Panikattack. Häromdagen

Läste en blogg om en person som kämpade för att gå ner i vikt, tränade, PowerWalkade och åt bra. Och då, direkt fick jag panik och kände att; fan! Jag vill inte gå upp i vikt. Aldrig mer vill jag tillbaka till hur jag var på gymnasiet (10-12 kg+) Det var under den tiden som jag fick höra "Ska du verkligen äta det där?" ,"Du kanske borde tänka på vad du stoppar i dig", "Tjockis". Och jag säger.... -ALDRIG mer!

 

(Personerna på bilderna här ingenting med mig att göra. Endast för bilder) 

 

---

 ♥♥Tack Erika och Isa för ni stöttat mig så OTROLIGT mycket genom tiden ♥♥♥