2011-06-19
 20:35:13

The ritual

You barely sleeping, no longer dreaming!

2011-06-19
 15:56:55

Promenader

Jag har börjat gå mycket nu. Eller jag har ju alltid gått mycket, men nu blir det mer, o längre.
.
.
.
När jag kom ut ur skogen i Tisdags (Vägskäl's inlägget) och började gå åt de
håll som jag trodde skulle ta mig tillbaka.
.
Slutmålet!
Pappa fick komma o hämta mig o köra mig tillbaka till bilen som
stog på Ön i Skedalaskogen.
Hade inte hunnit tillbaka till bilen innan halv 7, då ja skulle hämta upp mamma
fårn hennes jobb. Hade inte haft några problem att
gå den mil som jag gått i fel riktning
men tiden va inte på min sida.
.
Dagens promenad gav mig detta lilla paket, ett av alla blåsor
.
.
Jag har märkte att man slutar tänka så mycket när man går. Eller det går inte i samma tankebanor iaf och tack o lov för det. Undra hur jag sett ut om jag inte kunnat ta mig ut på mina promenader.
Med BRA musik och Indra som sällskap så finns det inte mycket som kan gå fel.
.
Black Veil Brides är det som jag spelar hela tiden. Överallt! Hemma, mobilen, i bilen.
Deras texter har hjälpt mig massor den senaste tiden. En del tycker kanske det är "emo"musik, men wtf, det har hjälpt MIG.
.
.
Hoppet håller mig kvar!

2011-06-14
 22:03:57

Vägskäl.

Det har varit grymt mycket på sista tiden.
Kan säga att 6 månader med total öppenhet och ärlighet slutade med att jag har fick för stort hopp o tro om något som visade sig att vi inte va på samma plan känslomässigt. Han vill ha tid o bla bla bla..
Jag är totalt fucked up right now.. Kort o gott (Dåligt)!

För att skingra tankarna gick jag en promenad i skogen. Tänkte följa en märkering som är runt träden i Skedalaskogen, valde vit.
Vita leden är ett VÄLDIGT bra val när man vill cykla off road, (Som jag ska börja med så fort cykel är införskaffad) När vita markeringen tog slut, gick jag istället över på gul/grön, fortsatte att gå med musik i öronen (Överdoserar med Black Veil Brides) och i mina egna tankar.
Vid varje vägkorsning så tänke jag;
här ser mitt liv ut just nu.  Ska jag fortsätta på samma väg som jag kommer ifrån o gått, och ta mig över de hinder som jag stöter på på vägen och kanske inte kan komma över och blir fast eller välja den andra, nya vägen o se vart den tar mig? Kommer jag då klara av de hinder som ev står i min väg?
Efter att gul/gröna markeringen bara blev grön så tog jag istället grusvägen som jag tänkte leder mot en större asfalterad väg så jag kan börja ta mnig tillbaka till bilen... Gick, gick o gick. Kom till ett samhälle där jag frågade hur man kommer till ön (Skedalaskogen). "Jadu, det är nog ca 1 mil åt de hållet", 
Då har jag gått åt fel håll><,
Jag hade korsat hela skogen och kommit till Åled.
.
Hemma nu iaf, trött och inte så mycket mer klarhet än vad jag hade innan jag började gå, men panikångestattackerna/gråtattackerna har jag inte fått lika tätt o ofta som jag haft senaste veckan.
Jag får tala om för mig själv att det är inte rätt detta som mina känslor försöker få mig att tro. Vi hade nästan inget gemensamt, MEN han fick mig MÅ så jäkla bra!
Nu ska jag jobba med att få mig själv att må så bra som han fått mig att må. Få mig själv att inse att jag är värd det bästa, att bli uppskattad o få den respons som jag ger o förtjänar.
.