2012-09-30
22:56:34

Ofokus

Jag har börjat märka att jag tappar fokus, tappar koncentrationen. Bokstäver som försvinner eller byts ut mot andra.

Kanske varit så länge, vad vet jag. Först nu jag börjat märka det själv.

Dessa "måsten" som ska göras för att allt ska bli rätt, fick början på en panikångestattack ute på promenaden nu ikväll. Kände hur det byggdes upp inombords, gjorde mitt yttersta för att blockera och stänga det ute (inne?). Känns som att allt är som ett uppbyggt korthus som håller på att kollapsa när som helst.

Jag vill inte ha någon som håller mig i handen och säger att allt kommer bli bra, bara jag gör si eller så.

Jag vill klara det själv. Med lite guidning och stöd till att gå i rätt riktning.

Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. För det är det inte.

Jag vill framstå som en stark person, som klarar mig ur detta.

Jag vill inte ta en massa mediciner som påstås "hjälpa". Dom tar inte bort känslorna och tankarna, dom dövar dom bara tills det en dag går åt H-vete.

Jag vill kunna ta ångest och allt som ställer till det, och be det dra åt H-vete och ännu längre och aldrig mer komma tillbaka.

Jag önskar inte ens min värsta fiende till att må så här. Jag önskar att mina (eventuellt) framtida barn, ALDRIG ska må så här. Dom ska inte ens få vara i närheten. Det tillåter jag inte.

Nu har jag glömt bort vad jag skulle skriva mer.Så det får bli ett stopp här.

Kanske kommer på det till ett inlägg imorgon. Ursäkta om det är fel ord på fel ställe, men jag kan, som sagt, inte fokusera riktigt.

Panik / Ångest / 4 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-29
17:34:22

Träning

Jag har velat träna på den här nivån sedan far min introducerade det för mig, Typ för snart 20 år sedan (Fan va gammal jag låtter nu då!) alltså sedan jag var..... 7-8 år gammal kanske.

Det är så tråkigt bara, för jag har inte något att träna ihop med.

Någon som kan se vart man gör rätt, vart man gör fel osv.

Svårt att se sina egna fel och kunna korrigera dom på rätt sätt.

Filmer / 0 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-27
23:17:06

Indian Spirit

Festival / 2 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-27
22:38:30

I don't know

I don't know a thing!

Kort o gott så känns det så hära.

Från en tidning:

"Känner du dig värdelös, som om "allt" är ditt fel (oavsett att du inte riktigt kan förklara vad som ingår i "allt" och på vilket sätt det logiska skulle vara ditt fel), som om du är mindre värd än andra. Känns det som om all din livslust bara runnit ur dig? Du förstår inte hur du ska kunna leva. Det känns bara tungt, tungt, tungt. Ska det verkligen vara på det här sättet? Du kan inte se någon utväg ur det här märkliga tillståndet."

Jag har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. På torsdag, så går jag in på mitt 28 år och hur känns det? Kan inte säga att det är åldernoja, men vad har jag gjort med mitt liv? Egentligen?

Har ju iofs varit med om ett och annat. Är det tillräckligt? Har jag gjort det bästa av min tid? Fick ju en 2a chans att ta vara på det och jag har börjat fundera mer och mer på om jag verkligen tagit vara på den 2a chansen. Det tror jag inte att jag gjort, faktiskt.

Vill ändra på det men vart ska jag börja? HUR ska man börja?

(Väldigt mycket frågetecken i detta inlägget märkte jag nu. This is my life: A BIG question mark)

Jag har inget så där mål att "detta vill jag göra innan jag dör". Inget direkt mål, eller delmål för den delen heller som jag kan drömma om. Eller jo kanske. Hus! Det är väl det som jag drömmer mest om. Men utan jobb, utan en fast inkomst så känns den drömmen omöjlig. Fast ingenting är omöjligt, den känns bara otroligt långt borta.

Är det bara jag, eller är ni fler där ute som inte minns ert förflutna?

Vad gjorde Du för 1 år sedan? För 5 år sen? 10?

Panik / Ångest / 1 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-27
21:16:28

Ber om ursäkt

Jag vill be nära & kära om ursäkt!

Och jag ber verkligen, av hela mitt hjärta, om ursäkt för mitt sätt att bete mig och sättet jag har agerat på.

Jag vill inte, absolut INTE, vara en nonchalant människa.

Vill INTE förlora dom bästa just pga mitt jävla sätt.

JAG BER OM URSÄKT AV HELA MITT HJÄRTA!

♥

Allmänt / 0 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-26
23:04:15

Bless

BlessTheFall - Don't Say Goodbye

Do you remember when you lost your hope and faith in this world, this world?

When will it change?

Don't say goodbye, say goodbye, cause I know you can try to

Open your eyes it's all inside

You will wake from this nightmare

And I know you'll find find a better way

Now I seems like you're bleeding just to feel alive

Your arms always tell the story

And it looks like you're living just to pass the time

Digging deeper are you trying to find

Find the strenght to carry on there is a salvation

Keep holding on, holding on

Don't say goodbye, say goodbye, cause I know you can try to

Open your eyes it's all inside

You will wake from this nightmare

And I know you'll find find a better way

You've gone too far even though I now you're dying to let go

You've gone to far, you've given up

Now you have to tell yourself "where did you go wrong?"

And stop yourself from falling down

I can see you running, so far away, so far away

I can see you running, so far away, away

Don't you give up, don't give up

Panik / Ångest / 0 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-25
23:30:23

Smärta!

Jag har så grymt ont!
I nacken, GUD vad det hugger, och det i sin tur, gör att jag får huvudvärk.
Sen tror jag att huvudvärken, också till viss del, kan bero på, visdomständerna.

Allmänt / 2 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-24
18:55:19

Som om att..

Det inte skulle räcka, med vikt-paniken, så fick jag en panikångest-attack innan idag, efter att sista lönespec;n kommit. Hade sparat mina semesterdagar just för att jag inte visste hur min jobbsituation sett ut. Sista dagen var 31/8 efter nästan 2 års tid på visstid. "Smart drag" tänkte jag, då får man ju ersättningen för semesterdagarna. Men det såg inte alls bra ut. Så imorgon åker jag och mamma tillbaka till jobbet för att prata med fackordförandet och se om hon kan förklara varför det ser ut som det gör. Har jobbat 2 veckor på ½ tid, men inte (som det ser ut på specen) fått någon lön för dagarna. Utan då har det dragits från mina semesterdagar istället.

Fattar inte! Och jag fick sån ångest! Vet inte när min A-kassa kommer igång heller så det gör ju inte paniken lättare. Hoppas innerligt att Eva kan hjälpa/förklara för mig imorgon. Mamma får följa med just för att jag inte vet om jag kommer bryta ihop på plats.

Ska passa på att hälsa på alla goa!

Panik / Ångest / 0 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-24
18:53:38

Normal vikt

Det är målet. Sägs det.

Att uppnå "normal" vikt för min längd, ett BMI på minst 20.

Men det ger mig så otrolig panik!

UNS- Eating Disorder / 0 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-23
20:54:00

Body

Jag hatar min kropp extra mycket idag.

TviBläUsch!

Det är så sjukt jobbigt! Att ta sig igenom dagen med alla dessa mål. Från 1 mål/dag till och få i sig 6 mål/dag det är grymt tufft, men det går framåt. Jag behöver, just nu, inte ta något beslut ang dagvården, vilket är jätte skönt. För jag känner att, jag hade inte kunnat fokusera där. Min handledare tycker jag gör ett starkt jobb på egen hand.

Varje dag, varje timme, varje minut kämpar jag emot dessa demoner i mitt huvud som gör att det känns som en tortyr att stoppa mat i munnen och svälja.

Längtar, vissa dagar, det flesta dagar, tillbaka till när jag bara drack mitt kaffe. Dagar då jag tillfredsställde demonerna på deras villkor, vilket var

-NO FOOD!

På samma gång, så vill jag inte göra min handledare besviken och arg om jag inte sköter mina mål.

Jag har börjat hantera att äta, bland folk, lite bättre än innan men ännu inte helt säker, i att inte bli dömd av andra.

Nevertheless- Det är inte bara matdemonerna som bråkar nu. Det är även några andra som är där inombords och ställer till det.

Endel dagar, så vill jag ta den lättare vägen ut. Dagar då jag inte orkar kämpa mer, just för det känns inte som att jag har ett skit att kämpa för.

Och när det är tyst och lugnt runtomkring mig, då jävlar är demonerna där och påpekar att jag inte är värd ett skit, att ingen vill umgås med mig just pga av jag är så sjukt dålig.

Vilket, det känns som, blir bevisat gång på gång på gång.

Det finns säkert väldigt många som menar tvärt om, att jag har allt i världen att kämpa för och att det är många som finns för mig, som stöttar mig. Och en del av mig, vet det, tror på det. En annan del, tvekar om att det bara är tomma ord. Jag har inga drömmar längre att kämpa för. Dom är borta, eller ligger långt långt inombords.

Gömda!

Kämpar just nu, enbart för Indra. Som var dag är vid min sida, från morgon till kväll. Hon står vid min sida, när jag är glad, och framförallt, när jag är ledsen, hon kommer fram när tårarna längre inte strömmar ner för mina kinder och det känns, som hon kramar mig (Hon lägger huvudet i knäet på mig).

Tycker denna texten är sjukt passande.

BlessTheFall - Don't Say Goodbye

Do you remember when you lost your hope and faith in this world, this world?

When will it change?

Don't say goodbye, say goodbye, cause I know you can try to

Open your eyes it's all inside

You will wake from this nightmare

And I know you'll find find a better way

Now I seems like you're bleeding just to feel alive

Your arms always tell the story

And it looks like you're living just to pass the time

Digging deeper are you trying to find

Find the strenght to carry on there is a salvation

Keep holding on, holding on

Don't say goodbye, say goodbye, cause I know you can try to

Open your eyes it's all inside

You will wake from this nightmare

And I know you'll find find a better way

You've gone too far even though I now you're dying to let go

You've gone to far, you've given up

Now you have to tell yourself "where did you go wrong?"

And stop yourself from falling down

I can see you running, so far away, so far away

I can see you running, so far away, away

Don't you give up, don't give up

◊

UNS- Eating Disorder / 0 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-23
20:52:55

Paus

Tagit paus från... Facebook-skiten.. MSN-skiten.. Och mobilen. Eller mobieln har jag ju, väckarklockan & kalendern där för mina möten, men resten =Fuck it. Känner ingen som helst glädje av det. Märker bara hur.. Dött det är på alla 3 ställen. Så -Fuck it!

kollar på en resa. Till England.

När? Tidsnog.

http://www.dfdsseaways.se/destination/england/ostra_england/

Östra England. En dag så sak jag cykla där... Tänkte jag. Men denna resan blir nog en weekend till London.

Shoppa lite, Sightseeing och bara slippa den jävla verklighet.

Allmänt / 0 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-22
12:40:36

Självporträtt

Vi fick en uppgift under "Bild"-lektionen på Enheten i Onsdags.

Att måla vad vi tolkade som självporträtt.

Fick inte fram så mycket,, men resterande av gruppen tyckte bilden ändå talade mycket för vad jag är just nu. Splittrad!

En av tjejerna målade så otroligt fint!

Önskar jag tog tag i mitt måleri/skissande lite mer.

Jävla skit! Varför?! Jävla spegel! Jävla spöken! Jävla kropp!

UNS- Eating Disorder / 3 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-22
12:16:00

Over

Igår.. BLÄ! Vilken dag!

Var är arg och ledsen, utan anledning. Brutal ensamhet suger röv!

Idag..................... Hänger allt över känns det som.

Platt-Platt-Platt

I like platt!

UNS- Eating Disorder / 0 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-15
21:49:00

Långt uppehåll

Inte känt det minsta för o skriva här...

Och nu märkte jag att hela inloggen på bloggen är diffrent..

Men tiden är inne att "komma ut"
Jag har UNS-Ätstörning

Kan berätta att utredningarna som jag varit på... Har nåt sitt slut. Jag har fått en diagnos.

Nu är det tid att ta tag i det och börja behandlingen.

Ska börja på en "prova-på"-vecka som börjar på Måndag.

Ätstörning UNS och ortorexi

Ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation) kallas varianter av ätstörning som inte kan klassificeras som anorexia nervosa (självsvält), bulimia nervosa (hetsätning med kompensatoriskt beteende) eller BED (Binge Eating Disorder, hetsätning utan kompentsatoriskt beteende).

En person med en UNS-ätstörning kan till exempel uppvisa samma beteende som vid anorexia, dvs gå på extremt stränga dieter och svälta sig själva. Men går inte så långt att han/hon får diagnosticerad anorexia nervosa.
.
Ortorexi

Begreppet ortorexi myntades av den amerikanska Läkaren Steven Bratman i slutet av 1900-talet och kommer från grekiskans "ortodox" som betyder renlärig. Steven bratman upptäckte problemet då många av hans patienter verkade i det närmsta besatta av nyttig mat och träning och beskrev sig själva som "träningsnarkomaner".
-
Orotexi är en form av UNS-ätstörning som innebär överdriven träning i kombination med kontrollerat matintag. Personer har ett tvångsmässigt tanke- och beteendemönster kring nyttig mat, kaloriräkning och effektiv träning.
-
En ortorektiker får ofta näringsbrist då de inte får i sig tillräckligt med näring och energi i maten de äter.
.

Varningssignaler
En ortorektiker:

Undviker fett och/eller kolhydrater.
Tycker själv att det kan allt om näringslära (Även om de, från en utomståendes perspektiv, verkar ha tappat proportioner och balanserat tänkande kring mat).
Vet ofta exakt kaloriinnehåll i de flesta livsmedel.
Tränar extremt resultatinriktat, ofta med fokus på maximal fettförbränning.
Blir fixerad av sin egen kroppsvikt.
Har tvångsmässigt "nyttighetsätande" och kompensatoriskt beteende, som till exempel "äter jag den här glassan måste jag springa en timme på löpbandet".
Blir orolig och får ångest om han/hon inte lyckas äta eller träna som man tänkt sig.
Har svårt att äta tillsammans med andra. undviker ofta sociala sammahang som innebär middagar eller annat ätande och drickande tillsammans med andra (på grund av risken att inte kunna kontrollera sitt matintag).

Personer med ortorexi upplevs ofta som att de har kontroll, är karaktärsfasta och verkar leva ett sunt liv. Deras livsstil kan till och med verka hälsosamt enligt dagens kroppsideal.

-
De drabbade kan dock uppleva att deras mat- och träningtänkande upptar all tankeverksamhet och hindrar dem från att leva ett normalt liv. Även om de försöker vända sitt tankemönster och beteende har de svårt att göra det på egen hand.

Att ta sig ur mat- och träningstankarna

Ett första steg att inse att man har en ätstörning. Därefter är det viktigt att våga berätta om sina problem för någon man litar på, en vän eller nära anhörig. Den personen kan sedan fungera som ett stöd i processen att ta sig ur mat- och träningstankarna. Som ett tredje steg bör man vända sig till psykolog, läkare och/eller dietist för professionell hjälp.

Det är dock svårt att få skräddarsydd behandling för ortorexi, eller annan UNS-ätstörning, genom traditionell sjukvård.

Här finns hjälp

Begreppet ortorexi faller än så länge utanför ramen för diagnosticerade ätstörningar och finns inte med i diagnosmanualen DSM-IV (Diagnotic and Statistical Manual of Mental Disorder) annar än som UNS-ätstörning.

Men genom kontakt via vårdcentral/husläkare kan man ändå se till att få lämplig vård, till exempel remiss till psykolog, läkare eller dietist med specialinriktning på ätstörningar.

Man kan också på egen hand ta kontakt med privatpraktiserande psykologer, dietister och specialmottagningar (privata hälsocenter) med specialinriktning på ätstörningar.

Kontrollera bara att den hjälpinstans du vänder dig till är seriös och har välutbildade, helst legitemerade, personal.

Framförallt kan KBT (Kognitivt beteendeterapi) hjälpa till att bryta destruktiva och orimliga tankemönster.

Farlig inkörsport

UNS-ätstörning och Ortorexi kan ses som inkörsport till mer allvarliga och svårbehandlade sjukdomar som anorexia och bulimi. Att tidigt ta tag i en UNS-ätstörning och vända den onda cirkeln kan därför rädda liv.

Jag känner att mina demoner fortfarande är inombord och spökar riktigt mycket, trots att jag börjat gå på Ätstörnings-Enheten 1 gång i veckan.

Min drömvikt har länge varit..... 48 kg... Och jag har varit såå nära att nå målet. Men samtidigt, så har jag tränat och försökt att framhäva muskler. Dubbeltrubbel. Snacka om att tala emot sig själv. Men det kan jag inte hjälpa. Det är demonerna som.. Jävlas!

Fick litet... Va ska jag kalla det?

Panikattack. Häromdagen

Läste en blogg om en person som kämpade för att gå ner i vikt, tränade, PowerWalkade och åt bra. Och då, direkt fick jag panik och kände att; fan! Jag vill inte gå upp i vikt. Aldrig mer vill jag tillbaka till hur jag var på gymnasiet (10-12 kg+) Det var under den tiden som jag fick höra "Ska du verkligen äta det där?" ,"Du kanske borde tänka på vad du stoppar i dig", "Tjockis". Och jag säger.... -ALDRIG mer!

(Personerna på bilderna här ingenting med mig att göra. Endast för bilder)

♥♥Tack Erika och Isa för ni stöttat mig så OTROLIGT mycket genom tiden ♥♥♥

UNS- Eating Disorder / 1 kommentarer / Kommentera här!

2012-09-02
19:11:00

VARNING!

VARNING!

KÄNSLIGA TITTARE VARNAS!

http://video.se.msn.com/watch/video/har-slanger-hon-valpar-i-floden/ahormyig

Allmänt / 0 kommentarer / Kommentera här!