Fick en otroligt skön känsla...

 

Känslan när allt (Nästan allt tror jag)

hopp, alla förväntningar, lämnade mig. 

Tiden är kanske inne att inse att man inte ska ha hopp eller förväntningar på någon eller något annan än sig själv.

Eller ens det?  

För, det som slog mig just, var att då slipper man bli så besviken. En känsla som man gärna vill slippa. Jag vill i alla fall slippa den känslan. 

Som tex, hoppet om att en dag få en familj. Det är *poff* borta. Känslan som infinner sig just nu. Det kan ju ändras från dag till dag har jag märkt. 

 

Undra hur länge känslan stannar... 

Jag hoppas på LÄNGE!  

Väldigt trött på att hoppas och ha förväntningar och sedan inse, och få det "in your face". Borde ha lärt mig vid det här lagt, 27 år nu liksom. Haha Ibland är man bra slow alltså, Haha.

 

Var ute i skogen idag igen. Värdet idag har varit helt underbart! Önskar att hela hösten kan vara så här! 

Jag ska ta mig en lång promenad imorgon, (Gula spåret), tror jag. Såg precis att jag hade tid hos min nagelteknolog kl 12 imon så får se om jag hinner med det spåret innan solen går ner. 

 

Återigen, så glömmer jag vad mer jag skulle skriva i inlägget.

Ursäkta om inläggen inte ärsammanhängande. That's just how it's right now