Denna 7-åriga lilla flicka vann mitt hjärta! 

Hon har SÅ rätt i det hon säger. 

Tänk om ALLA kunde tänka så. 

 

 

Come on! Don’t you have a heart?
You don’t want these animals to depart!
Forget the X-factor and the top 10 singing charts.
Look at the most endangered animals and the poison dart.
The Amur leopard, the Siberian tiger and polar bear.
They are so gorgeous, It’s just not fair.
If I say their latin names, will you listen more?
Oh loui, please don’t say this is a bore.
Komodo dragons, by the way, why does man have to take them all away?
Man! You are a such a fool.
Snakes, skined alive for handbages, that is just not cool.
Please listen to my passion,
Althought it may not be in fashion.
I can not sing it. You might laugh.
I can not dance, you say that I’ve stafed (?)
But I’m seven and I want these animals to last

Har haft sån otroligt smärta inatt.

Fyfan alltså! 

Vaknade av smärtan runt 2 tiden, somnade om, sen vakna igen av ännu mer smärta, (sådan smärta så man känner att man är liten sekund ifrån att kräkas) somnade om en liten stund, vaknade igen och var nära på att ge upp själva soveriet.

Lyckades få sovit några timmar efter 5-6 imorse.

Planen var ju att gå upp tidigt och göra något roligt av dagen. Men gick upp lite innan 12. 

Jag och indra gick vår vanliga promenad på 40min och då kommer smärta igen så var tvungen att sätta mig ner...

Sen har smärtan hållt i sig som en berg-och-dalbana hela dagen.

Bortsett från när jag duschade. Då höll den sig borta. Som tur att det var färginpckningsdag, så jag fick duschat 2 gånger....

Ringde sjukvårdsupplysningen och berättade (När jag väl fick fram några ord, började gråta lite när hon svarade). När hon lugnat mig och jag fick fram orden och berättat symptomen sa hon att det inte var någon fara och att det bara är jag själv som kan få smärtan att försvinna. Hon frågade om det hade hänt något den senaste tiden osv, men jag kom inte på. Nu i efterhand.. Jag har ju mått skit de senste tiden (Igen) så det kanske beror på det?

 

Lovat T att kontakta en kinesolog och ta reda på vad som är i obalans i kroppen. Hon tror att det kan hjälpa mig att hitta felet med mitt mående. 

 

Fan jag hoppas att jag kan sova ordentligt inatt, ska ju träna imorgon ochdå vill man ju vara pigg. Börjar blir trött redan nu och klockan är bara 18.30

 

Man kanske ska sluta blogga....

Gör som förr i tiden och skriva med penna på papper. Så håller man tankar och sånt för sig själv. 

Jag menar inte att pika någon, anklaga någon eller skriva skit om någon. 

SPECIELLT inte mina käraste. 

Jag älskar ju er.

Skulle det av någon anledning vara så att jag har något att säga till er, då gör jag det personligen. FAN inte genom ett blogginlägg.

 

Så, SNÄLLA, sluta ta åt er av mina inlägg, för det är mina tankar som jag skriver här. 

Men det ska jag nog sluta med. 

 

 

 

Nu vet jag vart dom vita tigrarna tagit vägen :'( 

(säger man tack vare när det är något hemskt? Kalla Fakta) 

 

Hade 1/4 del (Bla ParkensZoo 3v, Grisgård 3v, Aleskogens HundDagis 3v, Våxtorps Djurklinik 4v) av min praktik under gymnasietiden på Parkens Zoo i Eskilstuna där dessa vackra varelser fanns. 

Nu såg jag på KallaFakta när dom visade filmklipp ifrån frysen, ett vitt tigerhuvud :'( 

Jag får så ont i själen när jag ser hur illa djur behandlas! Det är ju inte direkt att djuren valt själva att hållas i en bur &/eller hägn. 

 

Det gör ONT inombords! Önskar jag hade kunnat ta ahand om alla djur som far illa.. Köpa ett helt land och bara låta djuren få ha sitt paradis. Utan tjuvjakt, utan misshandel och vanvårdande, utan några som helst bekymmer. Så som det ska vara helt enkelt. 

Fick återigen "Nej kan inte".

Återigen, står vi har,.. Själva..WIIE just fucking wiie.. 

Tack för alla tips och råd jag fått under tidens gång.

Men jag vet inte hur i helvete jag ska göra. Hur i helvete tar man tag i något som man inte kan sätta fingret på, vad som är felet (Blev den meningen rätt?) Mer än ensamheten som en del dagar är på gränsen att få mig till drastiska beslut? 
Kan någon säga det? Hur i helvete gör man? 

Prata om något med någon som är "proffs", när man inte vet felet på? Hur kommer man fram till svaren då? 

 

Ibland, allt för ofta nu, så undrar jag va fan jag valde att gå ner till denna värld för. Allvarligt. What fucking point. 

 

I skrivande stund är jag väldigt frustrerad, arg, ledsen, ensam.

Och jo.

Jag vet att jag måste lära mig leva med denna ensamhet. Men när det går DAGAR! från att träffa en levande person och ha ett öga mot öga samtal.. Jag är en social person som vill ha människor runtomkring. Är det så jävla svårt att förstå? KUK ensamhet. 

 

Jag kanske bara är nonchalant och otacksam? Det är kanske det hela. I don't know. 

Ja då har föräldrarna bestämt sig för att sälja huset. 

Dom har köpt sig en lägenhet centralt istället. 

 

Fick en otroligt skön känsla...

 

Känslan när allt (Nästan allt tror jag)

hopp, alla förväntningar, lämnade mig. 

Tiden är kanske inne att inse att man inte ska ha hopp eller förväntningar på någon eller något annan än sig själv.

Eller ens det?  

För, det som slog mig just, var att då slipper man bli så besviken. En känsla som man gärna vill slippa. Jag vill i alla fall slippa den känslan. 

Som tex, hoppet om att en dag få en familj. Det är *poff* borta. Känslan som infinner sig just nu. Det kan ju ändras från dag till dag har jag märkt. 

 

Undra hur länge känslan stannar... 

Jag hoppas på LÄNGE!  

Väldigt trött på att hoppas och ha förväntningar och sedan inse, och få det "in your face". Borde ha lärt mig vid det här lagt, 27 år nu liksom. Haha Ibland är man bra slow alltså, Haha.

 

Var ute i skogen idag igen. Värdet idag har varit helt underbart! Önskar att hela hösten kan vara så här! 

Jag ska ta mig en lång promenad imorgon, (Gula spåret), tror jag. Såg precis att jag hade tid hos min nagelteknolog kl 12 imon så får se om jag hinner med det spåret innan solen går ner. 

 

Återigen, så glömmer jag vad mer jag skulle skriva i inlägget.

Ursäkta om inläggen inte ärsammanhängande. That's just how it's right now

 

Jag börjar bli riktigt mörkrädd över vart världen är påväg. 

2 stycken oskyldiga Cane Corso (valpar?) faller offer för polisens våld.

En 6-årig pojke blir attackerad av en Rottweiler i Brunnsparken, GBG. 

Kanske, antagligen, mycket mycket mer skit som händer runt om som inte uppmärksammas så här, men fan, jag blir rädd!  

Människor! Medmänniskor! Hur mycket ska vi utsätta varandra för? 

Och hur mycket ska vi utsätta djuren för? 

Det är inte rätt! 

Jag tände 2 ljus till pojkarna Rambo & Rosso. Jag var även runt polishuset här i stan, fanns inte ett enda ljus. Jag hade 2 gravljus med för att placera men va fan..... Ombyggnad överallt. Tände hemma iaf. 

 

Det var jätte fint väder ute idag, så jag tänkte att jag och Indra skulle ta en promenad i skogen idag igen. 

Körde upp till Skedala skogen där det var ganska mycket folk så jag fortsatte upp en bit. Ställde bilen och valde att prova "Gula"spåret. (Finns olika spår som man kan promenera/cykla/springa/skidor/rida).

Började gå och kan säga att det var ett spår som off-road-cyklisterna brukar ta ^^, Mycket vattenpölar och mycket lera. Väldigt fina delar på den stigen också. Mycket mossa, berg, bäckar. Väldigt mysigt!

 

Efter en stund, ca 30-40 min så satt jag mig och drack lite kaffe, och funderade på om jag skulle fortsätta spåret eller om jag skulle gå tillbaka. Mörkret kommer fort när solen väl börjat falla. Så efter ett litet samtal så valde jag att gå tillbaka samma sträcka.

Visste för det första inte hur långt jag hade kvar på spåret, för det andra hur spåret skulle så ut längre fram (Med tanke på alla vattenpölar och lera som det varit so far)

Sen har jag haft ont i min nacke hela dagen ochdet blev inte bättre där ute. 

Fick faktiskt riktigt dåligt samvete av att inte gå klart hela spåret.... Men jag ska göra det!

 

 

Nu ska jag försöka lindra smärtan i nacken... Tror jag avlider snart!  Dumma Whiplash!

 

Vill träna...... Komma i form.... Igen...

(Lisa-Marie från BodyRock) 

Kaffe & hemmagjorda chokladmuffins med småbitar av vit och mörk choklad. 

Ur högtalarna strömmar The Red Jumpsuit Apparatus. Det hade varit ännu bättre OM jag varit i skogen nu

Det sägs att blod är tjockare än vatten. 

Men vad händer när blodet skär sig? 

 

Min familj är så splittrad... Mycket skit som hänt de senaste åren, och det är vi "barn" som får lida. Att vara så sjukt trångsynt och envis att man inte ens kan säga grattis till sin systerdotter/son. Vad har vi gjort för fel liksom?

Att hacka ner på en att man, tex, inte gått på högskolan ochdå kan man ju ingenting.

Behandla en som luft.

Det gör ont när man blir behandlad så, ännu värre när det är ens egna familj./släkt. 

 

Vi försöker, vi "barn", att få ihop familjen/släkten igen. Men ibland så känns det verkligen hopplöst.

 

Jag och Indra var ute i skogen igen, där vi för någon dag sedan gick lite fel i mörkret. Har sedan dess tänkt tanken att jag velat se vart det var vi snurrade runt. Vi hade kunnat gå ett par vägar för att komma rätt tillslut. Vägen vi skulle tagit in på, var väldigt liten, dålig och svår att hitta, i mörker... Haha inte konstigt att vi missade. 

Fortsatte idag iaf. Följde markeringarna som finns i den skogen (Även den skogen jag gick i förra året när jag var ledsen och vrålfokuserad  i musiken att jag korsade hela skogen). Följde den blåa markeringen och den sträckan tog 1½-2 timmar. Var inne i musiken idag igen. Väldigt skönt

 

Naturkonst!

Indra ligger just nu i sin säng och drömmer^^, 

Jag själv, känner mig en aning febrig.. 

 

 

Min moster ringde och undrade om jag kunde köra henne hem. Och det är klart att jag kunde det.

När vi kom fram till hennes hus, så frågade hon om vi skulle ta en promenad i skogen, och det tackar jag aldrig nej till. 

Klocka var väl lite efter19 när vi började gå. Och tillslut, så var det ganska mörkt och det började regna mer intensivt så min moster tyckte att vi skulle börja gå tillbaka. 

Vi gick... O vi gick... Det blev mörkare och mörkare. Blötare och blötare blev vi... Min moster blev ganska så ängslig och blev orolig att vi inte skulle komma rätt. Hon tog fram sin mobil för att försöka lysa upp vägen, men det, tyckte jag, gjorde det mycket svårare att se hela vägen. Konstigt nog så såg jag mycket bättre i totalt mörker än när hon försökte lysa upp en liten bit av vägen. 

Indra strosade runt lika glatt som vanligt. Försökte ge kommandot "Hitta hem" men det fattade hon inte alls. Måste köra den inlärningen på henne, ifall man hamnar i en sådan här situation igen. 

Vi gick fram och tillbaka på vägarna där. Försökte lokalisera vad vi gått förbi och inte men eftersom det blev mörkare hela tiden så var det ganska svårt..

Hittade vägskyltar som jag försökte minnas ifall vi hade gått förbi eller inte, minsta lilla markering försökte jag minnas. Men vi hade varit helt uppe i samtalet att jag inte noterat speciellt mycket. Vet att jag noterade marken vid ett tillfälle, och ett ställe med mer buskar. 

"Ryttarevägen" & "Forellvägen" vad det som kom upp. Men nu när man söker på nätet, så hittas dom inte.. Skumt

Men jag gav inte upp, kände aldrig att det var omöjligt att hitta tillbaka. Kanske ett tillfälle då jag blev lite orolig, men det gav sig ganska snabbt.

"Skam den som ger sig" och VÄLDIGT tur att man är så pass envis som jag är. 

In på en riktning, som kändes fel, inget av det som vi gick förbi ,kändes igen. Tillbaka till korsningen, vandrandes in på nästa riktning. Fel, Fel, fel. 

Återigen, skam den som ger sig. Min moster blev mer o mer orolig, nästan att hon vill sätta sig ner och vänta på dagslju. Men NEJNEJNEJ!!

När man väl satt sig ner och blir nerkyld, då är man illa ute. Man ska hålla sig på stigarna om man känner sig vilse. På stigar och i rörelse. 

Det sa jag till henne. Och hon höll med mig, efter en liten stunds änslighet att vi var helt vilse.

Ett bra tecken man kan försöka leta efter, om man vet att det är en trafikerad väg i närheten. Och den lokalerserade vi oss efter. 

Efter lite mer än 1 timme ute i totalt mörker så började jag se lampor. Höra trafiken mer tydligt.

TADA! Ett hus (Inte hennes hus, men en grannes) Då kände hon igen sig, och sa att hon gått den vägen kvällen innan. Så vi gick tillbaka en liten bit, och tog vägen till vänster. 

Framme! 

Genomblötta men vi hade humöret uppe^^,

Jag tyckte det var kul, litet äventyr, vilket min moster uppenbarligen inte gjort. Haha

 

Nu är jag hemma. Nyduschad med en stor kopp chaitee i handen. Sitter och funderar på om man ska åka ut till skogen igen, när det är ljust ute för att se vart det är vi har gått. Och vart det blev fel. 

Får se hur vädret är imorgon. Ska fortsätta på mitt te nu. 

Ville bara skriva och berätta detta roliga lilla äventyr... Mer sånt^^ 

 

 

 

Fick en liten ide/plan nu när jag skrev i min matdagbok, som vi fått från Enheten. Skrev extremt mycket hur/vad jag hade för tankar just nu, eller haft under dagen. 

Så fick jag iden, att jag ska börjar skriva ner ännu mer, i en annan bok, 

1) Hur jag känner

2) Hur jag mår

3) Hur mina tankar går just då. 

Och sedan klippa och klistra in bilder, ord, mm. Även måla eget. 

 

Kanske kan vara en bra grej. Att få ut det som är inombords, i ord och bild. 

 

Ny siffra....

= NONONONONO!!!