Knappt ett dygn fick jag må bra. Utan tårar. Knappt ett dygn fick jag känna mig stark..

Tack för att jag fick komma tillbaka till verkligenheten. Tack! 

 

 

Bli inte orolig (as If) om ni inte hör från mig, eller ser mig eller what tha' fuck ever... 

Jag orkar inte.. Så jag tar en paus och fokuserar om.. om om om om... Hoppas jag inte förlorat för all framtid.. 

Finns kvar, bara inte... Här (I skrivandes form) 

 

Att få känslan av att jag skulle klara av att bli fri från skiten.. Förlåt att jag kanske inte visar tillräckligt mycket uppskattning och tacksamhet..  Känns som att det inte spelar nog som helst roll vad jag säger eller gör för det blir alltid fel... På alla sätt o vis.

Det kanske kommer ett brev på posten. Gör vad ni vill med det. Läs det, släng det, bränn det.. Vill att du/ni/vi/h*n som får detta ska veta att det är skrivet från hjärtat (Så det kanske står lite osammanhängande) 

 

Jobbar på att ändra på mig. Lovar. Och det är inte lätt. Speciellt inte, när man får det slaget i ansiktet varje gång man tror sig blivit bättre.. Typ som "Tschi fick du" .. 

 

Ska återgå till att skriva på papper. Mycket bättre! För sedan kan man bränna upp skiten och förhoppningsvis ta demonerna/monstrena med sig... 

 

 

 

 

 

"If it's about who you are. Then who am I?

Do You know who you really are?"

Jag måste hitta mig själv. För just nu, är jag INTE den jag brukade vara.. Och det är bara jag som kan hitta vägen tillbaka, eller skapa mig en ny väg med glimtar ifrån vem jag en gång varit. 

 

Men hur gör man det?

Hur hittar man?

Vart söker man när man inte hittar inombords? Där det så länge varit så mörkt.. Måste tända ljuset så att det kan släcka det mörkret. 

 

Jag SKA bli den jag en gång var. 

Eller ännu bättre! Och jag hoppas bara att ni/du/h*n/den/dem är kvar