Knappt ett dygn fick jag må bra. Utan tårar. Knappt ett dygn fick jag känna mig stark..

Tack för att jag fick komma tillbaka till verkligenheten. Tack! 

 

 

Bli inte orolig (as If) om ni inte hör från mig, eller ser mig eller what tha' fuck ever... 

Jag orkar inte.. Så jag tar en paus och fokuserar om.. om om om om... Hoppas jag inte förlorat för all framtid.. 

Finns kvar, bara inte... Här (I skrivandes form) 

 

Att få känslan av att jag skulle klara av att bli fri från skiten.. Förlåt att jag kanske inte visar tillräckligt mycket uppskattning och tacksamhet..  Känns som att det inte spelar nog som helst roll vad jag säger eller gör för det blir alltid fel... På alla sätt o vis.

Det kanske kommer ett brev på posten. Gör vad ni vill med det. Läs det, släng det, bränn det.. Vill att du/ni/vi/h*n som får detta ska veta att det är skrivet från hjärtat (Så det kanske står lite osammanhängande) 

 

Jobbar på att ändra på mig. Lovar. Och det är inte lätt. Speciellt inte, när man får det slaget i ansiktet varje gång man tror sig blivit bättre.. Typ som "Tschi fick du" .. 

 

Ska återgå till att skriva på papper. Mycket bättre! För sedan kan man bränna upp skiten och förhoppningsvis ta demonerna/monstrena med sig... 

 

 

 

 

 

"If it's about who you are. Then who am I?

Do You know who you really are?"

Jag måste hitta mig själv. För just nu, är jag INTE den jag brukade vara.. Och det är bara jag som kan hitta vägen tillbaka, eller skapa mig en ny väg med glimtar ifrån vem jag en gång varit. 

 

Men hur gör man det?

Hur hittar man?

Vart söker man när man inte hittar inombords? Där det så länge varit så mörkt.. Måste tända ljuset så att det kan släcka det mörkret. 

 

Jag SKA bli den jag en gång var. 

Eller ännu bättre! Och jag hoppas bara att ni/du/h*n/den/dem är kvar 

Idag, eller just nu iaf, är en bra dag. 

Det mesta känns helt okej. Varför vet jag inte. Kanske för det "besök" jag hade i natt.

Vaknade till av någon anledning och då stod det 2 stycken vid sängkanten och tittade mot mina ben. Jag blev SKITRÄDD! Första tanken vara att det var grannen som var här inne, han var det sista jag hörde innan jag somnade så det kanske var därför. Men tror inte det var någon som ville något illa. På kvällen innan så hade jag på sists kvällsrundan med Indra, gått och pratar med mig själv, eller någon. Och sagt att jag är trött på att känna, att må, och att tänka så här osv. Kanske var det någon som lyssnade och besvarade med ett besök. Vad vet jag.

Vet iaf att dagen/kvällen känns bra. Positiv och energisk. Något som jag inte känt eller haft på länge. 

Senaste dagaran har jag varit enormt megatrött. I Söndags sov jag till 13. och var ändå inte helt utvilad.

 

Fick ett meddelande ifrån Bandintown på mailen och gissa om jag blev glad när jag såg vilket band det är som ska spela i Sverige!!! 

 

Denna gruppen.. OMG!

Spelades om, o om igen när jag var otroligt nere en period förra året. 

I bilen, på promenaderna, hemma. Så fort det var en tyst stund så satte jag igång deras musik.

Så... Otroligt bra texter (Tycker jag) Peppande för min del. 

 

Sitter och lyssnar på musik i mina hörlurar just nu, 19:20.... Mest för att ljudet känns så mycket bättre. 

Och fick känslan av att vara kär!

Hur kan musik ha en sådan inverkan på en? 

Inte direkt jätte kärleksfull musik heller. HAHAHA

 

All That Remains ♥

 

Så sjukt bra musik! Ju mer scream/growl desto bättre, typ... Gitarrsolo är inte helt fel heller.. .

Just inom denna genren iaf.. 

 

Lyssna på gruppen och säg vad ni tycker^^, 

OM ni klarar det vill säga, hehehe

Efter 1½ timmes powerwalk så känns allt mycket bättre. 

Kroppen är en aning stel. Som en pensionär ungefär ^^, Hahaha. Ska snart strecha lite lätt. Indra fick sin streching för en liten stund sedan. Börjat känna av en överbelastning i foten, på utsidan under den där knölen. *Suck*

Aningen frysen, men nu väntar litervis med te. Iaf 1 glas. 

 

Vilken är din favorit sort/smak i te? 

Min är helt klart Chai-te

Indiskas lösvikts chai eller syrup-chai

 

 

Mycket, mycket bättre känns det nu. Inga dumma tankar mer. 

Idag vinner "flight" med hästlängder.. 

 

Var på enheten igår för vägning osv. Nya sifror och paniken blev brutal! Ville bara springa därifrån och aldrig mer återvända. Känner samma känsla fortfarande. Låter den där inne vinna, och ta över helt snart. Jag känner inte att jag kan vinna denna fighten. 

Men på samma gång, jag är inte en person som ger upp och jag är en grymt DÅLIG förlorare, oavsett kategori. Men återigen, så är jag grymt nära på att förlora denna matchen. Att falla tillbaka i gamla vanor igen.... 

Att se många, många, träna och visa reslutat, överallt, verkligen ÖVERALLT... AAHHHHH!! Jag dör!

 

Inte det att folk inte får skriva eller visa sina extremt duktiga resultat (Go! Keep on the good job!) Men mitt jävla huvud, den där inne, blir avundsjuk och vill också uppnå resultat (hur sjuka reslutat jag än vill nå)

 

Inombords skriker det att jag vill tillbaka till den vikten jag hade för 6 månader sedan. Men vad säger det om mig själv om jag ger upp nu?

Som E sa, då har allt hårt arbete varit för inget och jag måste börja om på 0. Om inte -15... När jag fick pratar med denna underbara person så kändes det lite bättre, för stunden. Men nu "vinner" den dära rösten som säger hur fel det är... FUCK!! 

Orkar liksom inte. Inte just NU. Har så goood lust att ta ett uppehåll från enheten men det vet jag inte är någon som helst ide att ens tänka på. 

 

FÅ TYST PÅ DETTA!! TA BORT SEENDET SOM INTE STÄMMER!! 

 

I skrivandet stund så är inte självskadebeteendet långt borta heller.. Det på något sätt skulle få tyst på det, ta bort seendet.. FUCKFUCKFUCK!!

 

Går ut istället så kanske det lugnar sig om 1-2 timmar med musik och kilometervis med asfalt. 

 

 

Never going to see this again :'( 

 

 

 

 

What's the point?

FUCK!! 

Jag får panik!!

Del 1:

Satt i soffan igår och gjorde.... Något? 

Jag satt nog och kollade på tv, eller om jag läste. Never mind vad jag gjorde, för det jag kom och tänkte på var att jag har ingen aning om vart dom senaste åren tagit vägen. 

Jo! Jag satt och kikade runt på FB,, och såg personer som lagt upp bilder på deras barn som blivit 2-3 år nu, och jag tycker det känns som igår dessa personer fick dessa småttingar.

Vart tog tiden vägen? Vad har jag gjort? Egentligen?

 

 

Del 2: 

Känslan av tyngd är inom mig. And I don't like it. Detta med viktökning gillar jag INTE!

Nya siffror ger sån otrolig panik. Och jag mår inte direkt bättre som det sas att jag skulle göra.

Jag vill vara platt och jämn. Inga jävla kurvor o skit. NEJ NEJ NEJ!!!

Just det där med att "öka" = Fyfan! 

Känner panik och fasa, för om jag 1 dag måste handla nya kläder... En ny storlek som är större än den jag redan har. Att stå i ett omklädningsrum med alla speglar.. 

En dag i taget kanske, men fan det panikar inombords just nu.

Kan inte sätta ord riktigt på hur jag känner för detta,, men jag gillar inte det. Kort o gott.

Har även märkt att jag börjat få ännu svårare att inhandla maten. Att gå en en matbutik... Vill helst springa igenom.

Känner mig otroligt uttittad när man handlar. O dömd, "Ska du verkligen hadet där?" känns det som att folk tänker.

Tänka sig att jag hade mycket mer energi i kroppen när jag inte åt, om man jämför med nu.

 

Del 3: 

Har någon sett "99 saker med Erik & Mackan"? 

Dom gör en del saker som jag känner att jag skulle vilja göra.